80-talet var såpoperornas tid. Falcon Crest, Dynastin och svenska Varuhuset var några av de många såpor som följdes. Men Dallas var störst under längst tid. Dallas hade mest spänning, humor, intriger, sex och de största frisyrerna.

Och skurken över alla andra - J.R Ewing.
 J.R. Ewing - mannen med gröna ögon, oefterhärmeliga ögonbryn, ett djävulskt leende och rappa repliker. Beredd att göra i princip vad som helst för mer makt och pengar. Ständigt otrogen och intrigerande. Men som då och då faktiskt visade att han älskade sin familj, om än på sitt eget dysfunktionella sätt.

Första gången jag såg Dallas var jag i tioårsåldern. Även om jag inte var med riktigt från början så har sedan dess varje avsnitt konsumerats.

Och nu är Dallas tillbaka med tio nya avsnitt. Familjen Ewing är tillbaka - efter drygt 20 år.
Kampen om olja och familjegården Southfork (där hela klanen Ewing, trovärdigt eller ej, bodde under samma tak i originalet) går vidare.

J.R Ewing är fortfarande den onde. Brodern Bobby Ewing den gode och numer också klanens överhuvud. Med från originalserien är även Sue Ellen Ewing, J.R:s exfru, som kandiderar för att bli guvernör i Texas.
För att locka en ny generation tittare har också rollistan kryddats med ungt, vackert blod. J.R och Sue Ellens son John Ross, Bobbys adopterade son Christopher, John Ross flickvän Elena som även har ett romantiskt förflutet med Christopher samt Christophers blivande fru Rebecca Sutter. Nykomling är också Bobbys fru Ann, den tredje i ordningen.

Bobby har fått magcancer och bestämmer sig för att sälja Southfork. Men John Ross har precis hittat rejält med olja på ägorna och är inte beredd att ge upp kampen om denna. Han skulle behöva lite rådgivning från sin pappa J.R Problemet är bara att J.R drabbats av en svår depression och vårdats på ett hem i flera år. Men givetvis blir J.R inte kvar där någon längre tid...

Nya Dallas har fått både ris och ros av kritiker i USA, men tittarna tycks tycka om serien. Första avsnittet lockade 6,9 miljoner och därefter har serien hållit sig med en tittarskara på fyra-fem miljoner. Jämför man med orginalseriens rekordavsnitt, där 83 (!) miljoner amerikaner bänkade sig framför tv-apparaterna för att få veta vem som hade skjutit J.R i ett tidigare avsnitt, kan det tyckas vara en blygsam siffra.

Men tiderna har förändrats rejält sedan det glada 80-talet. Antalet tv-kanaler har mångdubblats och en ny generation laddar oftast ned det de vill titta på. Faktum är att Dallas är sommarens mest sedda serie på amerikansk kabel-tv och TNT som sänder serien har redan bestämt sig för att göra en andra säsong.

Enligt mig är nya Dallas betydligt bättre underhållning än alla dessa vidriga dokusåpor som fyllt tv-tablåerna de senaste tio åren.
Den nya generationen Ewings ger till en början ett lite blekt intryck och jag satte frågetecken för Josh Hendersons (John Ross) och Jesse Metcalfes (Christophers) skådespelarinsatser. Men allt efter att säsongen rullar på och karaktärerna utmejslas, desto bättre blir de.
Tempot är betydligt snabbare nu. Det händer mer i ett avsnitt än under fem av originalet.

Veteranerna och främst då Larry Hagman (J.R) stjäl varenda scen. Karln är fortfarande lika delikat djävlig och de syrliga replikerna sitter som aldrig förr. De tre sista avsitten är händelserika, ja, smått galna, och slutar i en längtan efter mer.

Nya Dallas kommer inte att pågå i fjorton säsonger som föregångaren. Men kan man göra fyra-fem med nuvarande kvalitet så är det en otrolig bedrift.

Premiär i TV4 den 20 augusti.

CONNY BENGTSSON

Digitalboxar som går sönder, ständiga omstarter och brist på information. När så både bredband, telefoni och tv försvann i närmare ett dygn för någon vecka sedan var måttet rågat för flera hyresgäster på Söderhöjdsgatan. – Det är under all kritik, säger Bo Eriksson.

Varbergsposten har tidigare skrivit om kunder som har problem med sina digitalboxar i Varbergs öppna stadsnät, net@seaside.se.
Trots nya programvaror och att Varberg Energi gjort felsökningar med underleverantörer finns det fortfarande många av VP:s läsare som upplever att tjänsterna inte fungerar tillbörligt.
På Söderhöjdsgatan rasar de boende efter att man nyligen stod utan både tv, telefoni och internet i närmare ett dygn. Man har vare sig fått någon förklaring eller en ursäkt för avbrottet.
– Man kan ha förståelse för att det kan vara inkörningsproblem. Men det har ju varit samma elände sedan 2007 då vi flyttade in, säger Bo Eriksson.
Grannarna Rune Nilsson och Lars Persson är även de upprörda.
– Det är ständiga omstarter av digitalboxen och bostadsswitchen, man får dra ut kablar och hålla på. Switchen sitter uppe i ett skåp, det är inte helt lätt om man är lite äldre, säger Lars Persson.

Nya boxar
Alla tre har tvingats köpa nya digitalboxar då de gamla gått sönder efter att garantitiden på ett år gått ut. En kostnad på omkring 1 700 kronor per box.
– Det blir ganska mycket pengar om man slår ut det på bara några år. Det är egentligen bara en plåtlåda, jag tror inte inköpspriset är många kronor, menar Bo Eriksson som också haft problem med sin inspelningsbara digitalbox.
– Flera gånger har det första programmet kommit med, men efter ett tag går boxen ned i viloläge. Den har varit inne på felsökning tre gånger utan resultat.

Nya uppdateringar
Lars Wessman, IT-chef på Varberg Energi, befinner sig på semester och kan bara kortfattat bemöta kritiken.
– När det gäller tv-boxarna så kommer vi under hösten att uppgradera vår tv-plattform för att bland annat komma tillrätta med vissa problem med inspelningsbara tv-boxar, säger han.
– Jag har inte tillräcklig information om vad som hände på Söderhöjd förra helgen. Det jag känner till är att information om att det varit problem har skickats till tjänsteleverantörerna i nätet. Det är tjänsteleverantörerna som man ska kontakta om man har problem. Vi brukar också informera om störningar på vår egen hemsida. Varför detta inte skett denna gången kan jag i skrivande stund inte ge något svar på, avslutar han.

Med ett färskt album i ryggen, Hultsfredsspelning för tredje året i rad och stundande sommarturné med Lars Winnerbäck åkte Markus Krunegård till Apelviken för en välbehövlig semester. Så blev det inte riktigt.

– Jag har skrivit en del låtar här, berättar han.

Markus Krunegård, känd som sångare i banden Hets och Laakso, ser sig inte som någon arbetsnarkoman.
– Jag tycker att det är roligt att jobba helt enkelt. Att skriva är också lite som att komma bort ifrån sig själv, menar han.
Lite riktig semester har det också blivit mellan varven. 
– Jag har varit på fästningen, badat två gånger och ätit glass. Och festat. Varberg verkar vara en välmående stad, småborgerlig. Folk verkar ha gott om pengar här, säger han.
Flytta till Varberg permanent skulle han dock inte vilja.
– Nej, då skulle jag hellre bo lite utanför, på landet. 
Men det finns något som han gärna skulle ta med sig från Varberg.
– Ja, känner ni någon snygg, smart och rik tjej så säg till mig.

Varför rik?
– För att det ger trygghet. Rika människor oroar sig mindre, säger han.
Beundrarinnor har han säkerligen. Under flera år har han gjort sig känd som något av en flickfavorit.
– Det är inget jag tänker på så där, det är lite av en roll som man tar på sig när man går upp på scenen. Tjejer kanske tycker att jag sätter ord på sånt som de känner eller har känt och därför tycker de att man är intressant. 
Markus Krunegård är född och uppvuxen i Norrköping och han fastnade tidigt för musik.
– Jag såg en svart man spela piano på tv och sedan var jag fast. Därefter var jag med i Norrköpings gosskör, men jag slutade för jag vågade inte sova över på läger och sånt. Jag var rädd helt enkelt, hade för livlig fantasi.

Spöken och sånt?
– Ja, det tror jag på.
Kanske inte så konstigt att Krunegård beskrivit stilen på sin nya skiva som ”allmogegoth”.
– Jag är imponerad av hela gothgrejen faktiskt, de som sminkar sig i flera timmar innan de går ut. Det tycker jag är fantastiskt.
Veckan i Varberg avslutades med en spelning på Majas vid havet. Om någon vecka är det dags för sommarturné med Lars Winnerbäck.
– Det ska bli roligt, jag gillar att turnera och spela. Det är ett väldigt bekymmersfritt liv och ibland kan jag sakna vardag. Det är ingen som bryr sig om jag sover till klockan två på eftermiddagen, eller om jag är lite bakis, som i dag. 
Framtidsdrömmar vill han tala lite tyst om. En delar han med sig av.
– Ja, det är ju hon tjejen på ICA i Varberg. Det är en dröm, avslutar han med ett leende.

Varje sommar spelar Tommy Körberg på Fridas i Kärradal.

– De påstår att det är tionde året jag är här. Det är som semester, familjen är med och det är bara roligt att lira, säger den folkkäre artisten.

Det finns några ställen som Tommy Körberg besöker varje sommar. Varberg, Orust och så Trosa, där han bor på sommaren.
– Att komma till Varberg är som att komma hem, säger Tommy Körberg som vi träffar i foajén på Varbergs kurort. 
– Det första vi gör är att gå bort till Jens och Pernilla på Wonder, gamla Face. De känner vi sedan gammalt.  Sedan har jag ju en tvåårig dotter som älskar att bada, det är perfekt här. 
Själv nobbar han havsbad.
– Det är för kallt och sliter för mycket på luftrören. Igår harklade jag mig hela första akten, säger Tommy Körberg. 

Sjöng på Skansen
För några veckor sedan spelade han på Skansen inför tusentals åskådare. I förra veckan spelade han på Fridas i Kärradal inför några hundra.
– Den enda skillnaden är att folk inte är fulla på Skansen. I krogmiljö är det ofta någon som får lite för mycket i sig och stör andra. Då säger jag ifrån. ”Druvornas vrede kommer att drabba dig imorgon”, brukar jag säga. Jag kan köra en fräckare repertoar på mindre spelställen. 

Vad har du för intryck av Varberg som stad och kommun?
– Min fru sammanfattade det bra häromdagen. Det måste vara väldigt skönt som tonåring i den här stan på sommaren, mycket folk och saker som händer. Jag fasar över hur det är på vintern, kallt och blåsigt.

Du har gjort mycket genom åren. Har du kvar några drömmar?
- Äsch, jag lever om allt en gång till. 

Är det något du absolut inte skulle göra en gång till då?
- Ja, melodifestivalen. Den handlar inte om musik längre. Själen är borta. Men folk tittar på det i alla fall, jag förstår inte.

Nygammal repertoar
Tommy Körberg arbetar ständigt med sin repertoar. Varje sommar vill han bjuda publiken på något nytt.
– Men det finns låtar jag måste spela för annars blir folk sura. 

Nämn fyra?
– Fait Accompli, Anthem, Fattig bonddräng och Bro över mörka vatten.
Blir du trött på dem?
- Nej, men jag vill ha plats över för annat också. Jag experimenterar mycket på mindre scener och kollar vad som funkar.
Tommy Körberg har som vanligt många järn i elden, som soloartist och på turné med Benny Anderssons orkester. I höst är det nypremiär på Riktiga Män på Maximteatern i Stockholm. 
Dessutom medverkar han som talangjägare i True Talent i TV3, en ny tävling som går ut på att hitta Sveriges bästa röst.
– Man ska ju göra bra tv, men det ska inte handla om förnedring. Våran uppgift är inte hitta en massa stolpskott som inte kan sjunga.
Hur ser du på den typen av talangjakter?
– Det tycker jag inte om. Dessutom blir det bara dagsländor av artisterna.  Här ska vi leta reda på en bra röst. Jag lyssnar igenom material just nu och har ett par stycken kanske. Jag är en kräsen jävel. Det ska vara en röst som kan berätta något och gör att man känner sig trygg när man lyssnar. Det finns så många dåliga sångare som bara vill sjunga så högt som möjligt, istället för att berätta så mycket som möjligt. 

Självbiografi
Tommy Körberg har även en självbiografi på gång. Siktet är inställt på release till bokmässan nästa höst.
– Arbetsnamnet är ”Sjung tills du stupar”. Jag har så otroligt mycket att berätta, Klas Ekman som skriver åt mig har det inte lätt. Det finns nog en och annan som bör huka sig också. 
Jasså? 
– Nej, jag vet inte... Om det tillför historien någonting kommer jag att berätta.
Har han hälsan i behåll återkommer han även nästa år till Fridas i Kärradal. Om två år fyller han 65.
– Då går jag i pension. Nej, aldrig i livet. Jag har för svårt att koppla av, avslutar Tommy Körberg.

Imorgon kommer Claes Malmberg med musiker till Falkenberg med föreställningen ”Still alive”. – Man kan säga att det börjar i en resa tillbaka till början av min karriär, sedan spretar det vidare åt alla möjliga håll, säger han.

”Still alive” utlovar 90-100 minuter av musik från 70-talet och självironiska tillbakablickar från Malmbergs brokiga karriär och uppväxt. 
Det mesta har Claes skrivit själv, men han har haft stort stöd av kollegan och vännen Lennie Norman.
– Lennies största del i det här är att han varit mitt bollplank och övertygat mig om att materialet skulle fungera som underhållning till en större publik. Det är saker som faktiskt har hänt i mitt liv, även om jag saltat och pepprat på några ställen.

Eftertänksamhet och allvar
”Still alive” har fått positiva recensioner i media med omdömen som ”att vara förband åt sig själv säger väldigt mycket om Claes scenkapacitet” och beskriver en föreställning som innehåller både eftertänksamhet och allvar.
Men lovorden är inget som Claes bryr sig speciellt mycket om.
– När man reser runt så här är införskriverierna det intressanta. En recension i efterhand när man redan har åkt iväg är egentligen ointressant, då tjänar den inget annat syfte än möjligen en egoboost. Men jag läser färre recensioner nu än förr.

Blivit snällare
Claes Malmberg fyllde 50 i våras. Med åren har han blivit en snällare komiker.
– Ja, nu för tiden tror jag inte det är någon som tycker att jag är speciellt elak. Och jag trivs bättre med det. Därmed inte sagt att jag inte trivdes med det jag gjort tidigare. Men någonstans tycker jag att man kan nöja sig med att bara vara rolig, sprida värme i en kylig värld. 
Men samhällskritiken finns kvar. I en intervju i Aftonbladet år 2000 menade han att svenskarna är trötta och stressade, i ett allt mer kapitalistiskt samhälle.

Elva år senare. Har det blivit bättre?
– Verkligen inte, det går åt fel håll. Visst finns det fortfarande miljöer där vi har gemenskap, men vi splittras allt mer. Och det är inte konstigt när det finns en politisk agenda som går ut på att splittra oss.

Bedömd i tv
Som komiker blir man av många ofta bedömd av det man gör i tv-rutan, något som Claes Malmberg inte är riktigt förtjust i.
– Den som bara sett mig på tv och kommer för att se mig lajv kommer att få se mig hundra gånger bättre. Tv som forum begränsar i tid, rum och uttryck.
På klassiskt Claes Malmberg-manér sticker han ut hakan.
– Tyvärr är det en hel del komiker idag som är väldigt mycket bättre på tv än på scenen, vilket beror på att det är betydligt lättare att komma in i tv idag. När jag började med komik var det inte utifrån ett framgångsperspektiv, man tog varje gig för sig och tv var inte något som fanns med i tankarna över huvud taget.

Glad och stolt
– Jag är glad och stolt över det. Jag har aldrig kämpat för framgång, däremot för att bli så bra som möjligt. Jag har ingen utbildning, men har lärt mig genom att studera äldre, se på hur de gjorde, avslutar han.
Hur Claes Malmberg gör visar sig på Falkenbergs stadsteater imorgon kväll.

Lisa Åsberg, 20, från Spannarp dog i en brand i ett femvåningshus i centrala Paris den 14 april. 

Familjen väntar nu på att Lisa ska komma hem så att de kan ta farväl av sin älskade dotter och syster.

– Hon var en mycket ambitiös och social tjej med väldigt många vänner. Hon älskade att umgås med vänner och att fotografera, berättar Mats Åsberg som väljer att ge en exklusiv intervju i Varbergsposten.

Lisa Åsberg gick på lågstadiet i Spannarpsskolan och resten av grundskolan på Bosgårdsskolan. Därefter gick hon på Peder Skrivares gymnasium. 

Hon var ambitiös och duktig i skolan. Redan i unga år väcktes hennes intresse för det franska språket.

– Hon blev inspirerad av Birgitta Engdahl som var hennes lärare på Bosgårdsskolan, berättar Mats Åsberg.

Han vill berätta om sin dotter. Det hjälper i sorgen.

– Efter studenten kom Lisa hem en dag och berättade att hon och en kamrat skulle åka till Paris och studera franska på Sorbonne-universitetet.  Då jag själv är oerhört förtjust i Paris så jag blev väldigt glad.

– Hon ville bli advokat och kunna franska. Det hade säkert blivit en lysande kombination.

Lisa åkte i väg i september ifjol och fann sig snabbt till rätta i Frankrike.

– Hon fick en underbar liten lägenhet på nionde våningen med utsikt över hela Paris. Hon såg Eiffeltornet och en liten hörna av Triumfbågen. Hon fick många vänner och var mycket lycklig i Paris. Det är en tröst, att hon hade det bra.

För snart två veckor sedan omkom Lisa i en lika onödig som tragisk brandkatastrof.

– Lisa var inbjuden på en middag med några andra studenter. Hon skulle ha ett långt påsklov och vi diskuterade om hon skulle komma hem. Då det är en underbar period att vara i Paris så vi tyckte att hon skulle stanna där. Efter middagen valde Lisa och de andra att gå hem till en av deltagarna för att fortsätta kvällen. Det hade brunnit i samma hus för några år sedan men var enligt franska bestämmelser helt okej att vistas i. 

– Att någon sedan häller bensin i trapphuset och tänder eld....Det går inte att skydda sig mot.

Fem personer, däribland Lisa, dog i branden och ett 50-tal skadades. 

Mats Åsberg med familj har fått händelseförloppet förklarat för sig.

–  Ungdomarna upptäckte inte branden förrän de hörde brandbilar utanför, upptäckte att det kom in rök i badrummet och att det smällde i trapphuset. Någon i lägenheten öppnade dörren till trapphuset och sedan gick den inte att stänga igen. Sedan öppnade någon fönstret ut och därefter gick allt väldigt fort. De ramlade eller hoppade och det var cirka 15 meter ner till asfalten. 

En vän identifierade Lisa på lördagseftermiddagen och på kvällen fick Mats Åsberg med familj dödsbudet.

På påskaftonen hölls det en ceremoni i Tvååkers församlingshem för alla Lisas vänner.

– Det kom över 200 personer. Det var värdigt och fint. Vi berättade exakt vad som hade hänt, precis som jag gör nu. Det kändes bra även om det brast ibland när man såg alla ungdomar med rinnande tårar. Det berör så många. Man tror inte att en tjej på 20 år ska dö. När man är i den åldern är man ju odödlig, det är bara gamlingar som dör. Och man ska inte behöva begrava sitt barn.

Mats Åsberg är tacksam för allt stöd familjen fått. Man har blivit erbjudna krishjälp men har inte tagit emot någon ännu.

– Vi är en stor familj, Lisa hade en syster och fyra bröder och vi har haft folk i huset hela tiden. Det är vår krishjälp. Folk kommer och lyssnar, pratar och kramar om oss. I det här skedet känns det bra med andra människors värme. En sorg som man delar med andra gör att bördan blir lite mindre. Hade jag och min fru suttit och stirrat på varandra vid köksbordet tror jag att det hade kunnat gå illa. 

”De hoppade mot döden”, skrev Aftonbladet om de omkomna i brandkatastrofen. 

Något Mats Åsberg reagerat på.

– De hoppade mot livet. Lisa var oerhört modig, jag är övertygad om att hon hoppade och att hon ville överleva, avslutar han.

Conny Bengtsson